folk hoppar i gravarna
som de vore sovsäckar
på nån stökig festival
och medan glassar kan återuppstå
på tvåtusende dagen
väntar jag fortfarande
på din nuna sedan -86

och hur mycket tip top
jag än tuggar
så känner jag mig bara låg

går långsamt hemåt

förbi djuraffären
med tomma burar
för en tvåhundring i fönstret
och jag stannar när jag ser
stjärtfjädrar röra sig i en bur
en stor svart fågel
som strax är borta
när jag stannat

jag ser saker som inte finns
och vet inte själv riktigt
vad som är riktigt

är jag som de där smutsiga
yrvädren som snackar med sig själv
är jag kanske en av dem

och jag tittar på mig själv
låter handen vandra till naveln
utanpå tröjan
och undrar var jag kommer ifrån
vem som klippte strängen
och varför i helvete
de skulle tömma min lungor
på fostervatten

förstår inte varför mina armar
är fulla av sjaskiga tatueringar
matta färger som blekts i parker
och under heta solar lite överallt

minnen som smulas när jag tuggar dem
och jag kommer ihåg hur jag spottade
från en luftballong över konungarnas dal
och att det fanns en kvinna bredvid mig
som höll mig i handen
och lugnade mig
när jag skrek av fasa och försökte hoppa av

höjder är inte min grej
liksom mycket annat

och det går inte annat
än att undra lite
om fler skriver när de är pissnödiga
för att vissa behov är starkare än andra