när en död väljer livet kan vi tala om valfrihet
vi har alltid ett val säger du
och ler stort och tandlöst
och rynkorna på dina kinder
förökar sig i takt med klockans
tickande och jag börjar tänka
på vem du varit om inte jag
fanns men slår bort tanken
bland alla misshandlade hjärtan
jag valt att förvara i en stor låda
under sängen bara sådär ifall
dom en dag skulle läka och
komma till nytta
ibland på kvällarna
när jag tänker på dig
så börjar det dunka
under sängen
och stenen i mitt bröst
faller djupare bland
dött hopp
och krossade drömmar
ett av alla hjärtan tillhör dig
fast det säger jag aldrig
jag ler inte tillbaka för någonstans
bestämde vi oss för att sluta polera
en yta som inte består av riktiga
känslor så vi slopade fasaden och
slöt ett tyst avtal om att aldrig
låtsas att vi mår bättre än vi gör
du bröt det avtalet
för längesedan men
det är som du säger
efter alla år som affärsman
att det man inte har något
signerat kontrakt på kan
man kasta under bron
eller kanske under sängen
fast det vet du ju inget om
du skrattar torrt och krackligt men
jag har lärt mig att känna igen
skillnaden på skratt och en fräsning
i en gammal mun låter inget som
siden och metall
inget klingar längre i toner och
det hesa tar över och klyver nyanser
av dom vackra röster som en gång
smekte de ungas stämband
- vi har alltid ett val
och jag valde dig
och det är jag glad för
dina ord smeker bort alla tvivel
du vet att du valde rätt och jag
kommer aldrig någonsin tvivla
på dina val
aldrig hade jag kunnat ana att
du också förvarar känslorna under
sängen och att du hör dom om natten
aldrig hade jag kunnat ana att
det du dolde i kvävda uttryck var ett
hat mot din kärlek till mig
(jag tog ju ditt liv när jag föddes)
det här är bara en ångerfylld version
av helvetet yrar du och lämnar ditt
allra sista andetag i famnen på mig
ovetandes och otröstbar
(du tog mitt liv när du dog)