Galningen hade druckit lite mer. Något hade förändrats. Nu fanns det en vilja att prata. Det var alkoholens effekter. Mona log inombords. Det var precis dit hon ville ha honom. " var var vi?" frågade hon. Mannen tog till orda" större delen av uppdraget var spaning. Vi hade hjälp, men till största del skötte vi spaningen själva. Vi visste vad vi skulle göra, och vi fick själv avgöra hur och när. Det var onsdagen den 26, klockan var runt 19 då vi fick den första möjligheten, men det var inte genomförbart av praktiska skäl så vi blåste av." Mona drack under tystnad. " Den där kvällen kände vi att det skulle finnas en chans. Vi ville inte upprepa onsdagens misstag. Vi visste att misstankarna hade väckts. Gandhi hade gjort honom nervös." Mona mindes, Familjen Gandhi var motsvarigheten till Kennedy. Någon i Familjen Gandhi hade mördats av sin egen livvakt om hon inte mindes fel. Indien hade ett speciellt band till Sverige, det var en tråkig historia som man aldrig redde upp. En del påstår att det var en hämnd för att contrasskanadlen ägde rum. Den skandalen höll på att kosta Regan sin presidentpost, och Bush skulle få avgå som vicepresident.

" Vi hade inga kanoner, vi hade påsksmällar. Jag hade påsksmällar.  Kanonkulorna hittade man inte de första dygnet, minns du? de hamnade där sen." Mona visste inte vad hon skulle tro. " Rättsläkaren höll inte med dig. Man har bevisat att det fanns DNA på kulorna som passadde med offret. Blodrester." Mannen skrattade rått "om rättsläkaren skulle hålla med mig skulle det innebära att det sista fragmentet av spår var till intetgjorda, då skulle man inte ha något fall allas." Mona insåg att han hade rätt. Men samtidigt så kunde han ljuga om den detaljen. Det var antagligen rätt kulor, men vapnet behövde inte vara den typen av vapen som man hävdat inför pressen. Det var mycket märkligheter runt den där kvällen. Poliser som fick fel information eller ingen information alls. "En alkis och missbrukare skulle aldrig överleva trapporna. Det mesta går att läsa sig till, och det mesta av sanningen finns redan där svart på vitt." Mona märkte att mannen för tillfället inte hade lust att säga mer. Mona hade ett mål med denna intervjun och det var att kunna bibehålla kontakten. Med tiden hoppades hon på att kunna få reda på om han talade sanning eller ej.

 De såg på varandra under tystnad en stund sen frågade hon :" Varför just där, varför den platsen?." Han såg på henne, "ödets ironi. Vi hade inte planerat det från början. Men då det stod klart vilka kvällens planer var så valde vi mellan olika platser. Det var högst osäkert, men vi gissade på att om han skulle gå hem så skulle han passera den platsen. Det fanns ett par andra platser med som låg närmare bostaden. Vi hade avlyssnat hans hem. Skulle vi inte lyckas den kvällen skulle vi försöka nån annan kväll. Det var ganska enkelt, ett par trådar i lådan utanför bostaden. Polisen kollade aldrig det, televerket kollade det tydligen en månad senare. Det var bara tillfälligheter. Vi placerade ut en bil vid David Bagares gata med hjälp av en vän inom situationstecken."  "Var kastade du påsksmällarna?" mannen log brett. "Jag kastade den aldrig. Jag gömde mig bakom bilen vid David bagares gata. Vi hade hjälp av lite andra personer. Där hämtade jag en walkitalki som var fäst under bilen. En sådan som polisen har. Jag kunde höra var polisen befann sig. Vapnet tog jag med mig. jag lämnade vapnet hos min uppdragsgivare:" Mona funderade över detta ett tag. Det skulle kunna förklara en del. Det var en ny teori för hennes del. Vapnet dumpades aldrig, åtminstone inte då. " varför? Frågade hon". Mannen suckade uppgivet" motivet vet jag inte. Jag vet inte varför de ville mörda honom. Patriotiska skäl, ekonomiska krafter som ville bli av med han, internationell toppolitik, han blev för stor, eller privata personliga skäl, jag vet inte varför. Jag är militär, jag får en order och jag lyder order. Det var inget personligt. Jag hade inget emot honom." Mona såg bistert på honom. " Vad hände sen?". Mannen trummade med fingrarna mot bordskivan, hon tyckte att han pressade handflatan allt hårdare mot bordskivan.

" En månad senare blev jag kallad till min uppdragsgivare. Jag fick reda på att han rekommenderade mig att ta en pension. Han hade ett bra erbjudande att ge mig. det gällde alla i truppen. Det skulle bli en semester, en utlandsvistelse på obestämd tid. Polisen jagade kurder under tiden som vi höll låg profil. Vi förstod att vi inte hade något val. Jag fick 2 millijoner dollar i pension och fick rekommendationen att flytta till Italien. De andra hamnade i andra Natoländer. Vapnet överlämnades till uppdragsgivaren på hans kontor och det förstördes senare." Mona visste inte vad hon skulle tro. Men signalimetet passade på gärningsmannen, galningen, den ensamma galningen. Mannen började att bli märkbart berusad och han reste sig upp och tackade för sig." En sista fråga, har du varit nära att åka fast, eller ha du någonsin varit rädd för att åka dit?." Han log mot henne. "Nej jag har aldrig varit rädd för att åka dit. Vi får fängelse, kommer ut efter 12 år. Vi gjorde bara ett jobb, vi klarar oss alltid. Det är våra uppdragsgivare som är rädda för det. Sanningen om motivet får aldrig komma fram, för då kommer bilden av Sverige aldrig bli den samma. Om jag har varit nära? Aldrig sen de tog den där alkisen. Efter det så har det varit lugnt. Det var lite jobbigt då de hittade kulorna i en husrannsakan:" Mona var snabb till replik: "jag trodde inte det var kulor utan påsksmällar". "Precis, men de letade efter kulor, ett tag trodde jag att vi skulle offras, vid den tidpunkten hade man ingen alkis, bara en massa frågor. Den där alkisen kom allt i grevens tid. Jo just det, jag avlossade den där kulan för att försämra Lisbeths minne i fall hon skulle ha sett mig. Senare samma natt fick jag reda på att hon var för chockad för at minnas, och dessutom hade hon bara sett mig bakifrån" det var det sista han sa innan han gick.

Mona blev sittandes kvar. Hon försökte förstå vad som hade hänt. " en ensam galning?". Mona lyfte på buteljer, den var urdrucken. Mona kände ett behov av sprit. Likt en sömngångare gick hon till baren. Vad hade han egentligen sagt? Svaret på den frågan var, ingenting alls. Men ändå så fanns det saker som gjorde han intressant. Troligtvis var han bara en skrytmåns som ville ha lite uppmärksamhet, men ändå. Tänk om... Mona beslutade sig för att lägga det här till handlingarna som en lögnhals. En galnings fantasier.

"Får man bikta sig" en märkbart berusad mansröst hördes bakom henne. Mona vände sig om och fick syn på mannen som hade tagit för sig av kvinnan inne på toaletten. Mannen beställde något att dricka. "Kristus blod är till dig givet" mumlade Mona. Mannen såg på Mona och upprepade frågan. " Vi behöver ett kors...du råkar inte veta var jag kan hitta ett sådant? Det ska vara avskiljt. En bikt sker i allra största diskretion" sa Mona. "Det finns ett stort jävla kors i lekrummet" sa mannen berusat. " Möt mig där så ska du få lämna bikt, du ska få ditt straff och syndernas förlåtelse". Mannen gick sin väg mot lekrummet. Mona såg hur han snubblade in. Det var ett ödesdigert misstag av honom som han skulle bli väl medveten om.

På väg mot lekrummet stannade hon till vid ett bord där det satt en grupp människor. Mona lutade sig fram över bordet och viskade i den ena masterns öra " jag har en bikt att sköta, skulle jag kunna få låna dina handbojor och piska?" Mannen gjorde som han blivit ombedd. " tack, du har en plats i himlen." Tyst för sig själv mumlade hon " och någon annan har en plats i helvetet och resan dit ska precis börja". Mona passade på att ta med sig ett saltkar som stod på bordet och så började hon gå mot lekrummet.

Då hon kom fram till dörren till lekrummet så vände hon sig om. Hon fick syn på Galningen som stod en bit bort. Skulle hon ringa polisen och säga att hon hade pratat med Olof Palmes mördare? Vad skulle de kunna göra? Det fanns inget konkret i hans berättelse. Det mesta som han sagt utöver det om mordvapnet var mer eller mindre allmänt känt. SVT, TV3 och tv4 hade tagit upp det massor med gånger. Nej han fick löpa tänkte hon. Hon låtsades som hon inte såg honom, och han nöjde sig med det, vände på klacken och gick.

Mona gick ini rummet. Mannen stod där och väntade. " Vi ska inte se på varandra under bikten " sa Mona. " Rollspel... fan vad kåt jag blir" sa han lyckligt.  Mona gick fram till honom tog tag i hans ena hand och innan han förstod vad som hände så var han fast. " Jesus dog på korset för våra synders skull... du kommer inte att dö, även om det känns som du skulle dö. Du kommer inte att dö , men du kommer inte att vara långt ifrån". Ute i lokalen spelade de AC/DC higerway to hell. Hon hade bett dem skruva upp volymen på musiken så att skriken skulle dämpas.