Låt oss bara låtsas ikväll,
igen
för sanningen gör ju så ont,
olikheterna ekar så tomt,

ett onödigt synfel på linsen, siktet ut mot världen
som för en gångs skull var varm av färger,
tack för allt

vi kan väl bara skratta bort det,
som vi alltid gör
och komma överens om att
ignorera
det
hur mycket våra skratt än skär sig mot varandras

gnissel,gnissel

(ljudet av något som går i tu)

alla de sidor av pusselbitarna
som inte riktigt går ihop,
de är ingenting baby
Om du fattar det, så gör det ingenting
att våra sinnen är två helt olika verkligheter


låt oss bara låstas ikväll?

(och ring mig, även om du inte vill, för avståndet får inte falla mer)