Ett fontänhuvud
skjuter ständigt skott
mot blåögda himlar
en vulkanman
får ett utbrott
idéer rinner över kanter
bygger nya berg
att slipas av kommande klimat
att flyttas av ny tro
socialt pyroteknisk
firar han av en salva
en blixt som tänder dig
och svartvitt blir sprakande färg

Men när din värld svalnar
bildas som en hinna
över drömytorna
mellan sinnena
och du fångas som bakom glas
instängd där allt går i kras