-Ajdå är han död
-Ja
-Vad då, vad dog han av
-han fick cancer
-var då
-i själen…

-????
-han tog sitt eget liv, självmordstankar är som cancer i själen, de växer, bildar tumörer och tar så småningom över hela tankelivet… det är dödligt, ibland.
-jag har aldrig tänkt så faktiskt…

-det värsta är dock att det egentligen alltid börjar som ett rop på hjälp, att man inte orkar mer, att man inte ser någon utväg…banken, ekonomin, vänner som svikit, sjukdom… Så överlever men en sån period så förstår man, kanske bara nån dag senare, inte hur man kunde tänka så.
-det är litegrann som låten ”Yesterday” alltså

-Ja, och det gäller att nån kommer den dag det ska bli, att nån hindrar, finns, bryr sej, ger kärlek, visar att man är behövd, så ”cancern” får ge sej…
-Men det betyder ju att om alla känner sej behövda, älskade och var med i ”gänget” så skulle ingen ta livet av sej?

-Kanske inte så lyckligt men i alla fall mycket färre… tänk om vi alla kunde känna av, de som känner sej ”obehövda”, de som hamnat i tankens återvändsgränd…