När jag ler
Om jag sväljer
några sobril
för att kunna vakna upp
till en ny dag
av förnekelse
där jag kan ignorera
att mina händer skakar
onaturligt mycket
Så att jag kan fortsätta
att trötta ut mig själv
när jag kallar
mina egna självmordsförsök
för nyfikenhet
och övertala er
att mina sönderskurna armar
bara är på skoj
För att senare sparka
på mig själv
där jag ligger
vid rännstenen
och försöker dränka
mig själv
till ett flytande tillstånd
bara för att vi båda
egentligen vet
att jag bara ler
för att jag är döende