Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Kanske handlar den här dikten inte alls om eld, utan om något betydligt större som min själ känns tom som alltid utan.


Jag ska elda upp min farbrors gamla slips



Jag ser elden sluka träet


Med blotta ögat är det svårt att avgöra

om lågan är kall

eller varm


Är jag kall eller varm?


Jag ser lågorna slicka det de förtär


De ser så mjuka ut

så känsliga


De lyser i solens färger

och i havets och himlens



Jag ser igenom lågorna



Tänker att de inte kan göra någon skada


De är transparenta, varför skynda bort?


När de har förbrukat träet,

får det att stiga upp mot stjärnorna

eller lämnas kvar som kvidande rädsla


hörs ljud


svaga och tydliga


liksom de vi hör från höga flaggstänger

som slår i den kraftiga vinden


Kanske slår mitt hjärta också, ikapp med dem?


Och tunn is

Tunna tunna isskärvor

som man bryter av på mitten



Det låter så



Kanske är det isskärvor min själ består av?



Eldens lågor lockar

den ser så lugn ut


Jag vill röra den

tala till lågorna

kan nästan höra dem viska mitt namn


Men skenet bedrar


och det vet jag nog


I mindre format är elden lindrig

Men jag minns

jag minns.





Aldrig mer.






Fri vers av Gråsparv
Läst 339 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-02-19 16:46



Bookmark and Share


  Elviz
ohh gud HUR KAN DU?! ^^
så underbart skriven !<3
2008-02-19

  Larz Gustafsson VIP
Själv hatar jag slipsar och vägrar att bära dem.
De är fullständigt onödiga.
Fyller ingen funktion.
Som ett maskformigt bihang.

Och jag tänker INTE ändra uppfattning i den frågan (heller).
2008-02-19
  > Nästa text
< Föregående

Gråsparv
Gråsparv