Funderingar kring existensiella - det där alldeles speciella
som det gäller att vara rädd om ... gång på gång ...
Det sista och första slaget
Smärtan
i ömmande
slitna hjärtan
Obrutna sigill
till insikt
vi helst slippa vill
Insikt
om att tiden
har sin egen takt
oberoende av
om det här
är vårt första
eller sista andetag
Ty även om
vi för att behålla sinnesfriden
tror oss själva om att besitta
någon som helst makt
eller kontroll
över våra liv
när sista slaget
slagit
och vi det allra sista andetaget
dragit
och en sista gång andats ut
är det ont om tid
att bryta våra sigill
innan vi hamnar i graven
och det är för sent
då själen redan sedan
länge checkat ut
och allt bortom vår kontroll
inte längre spelar någon roll
eftersom allt är över
och oåterkalleligt slut
Så lyssna till
ömmande hjärtan
som försöker berätta
om den livsbetingade
existensiella smärtan
Sträck ut en hand
och berätta vad du vill
och behöver
medans du fortfarande kan
innan allt är över
och du ej längre finns till
Kanske det kommer att
ta ett tag eller lite mer än så
innan du känner
att också du kan få och får
förvänta dig att dina vänner
dina älskade
vill kunna få komma tillbaka
även om de ifrån dig går
Ty även om du låter tiden
rinna ut
då du kanske tror och känner
att allt ändå är över och slut
betänk att dina älskade
och dina vänner
och många andra som du känner
blir kvar med smärtan
av saknande tomrum
i sina hjärtan
och sorgen
besvikelsen
tyngden av skuld
inför insikten du lämnat kvar
Insikten om att de inte lyckades få dig att förstå
att älskade vänner
kan älska och behöva dig
fastän de ifrån dig stundom går
Berätta vad du vill och behöver
låt dina älskade och dina vänner
få veta vad du känner
och du,
ge aldrig upp
innan du är alldeles säker på
att de verkligen inser, vet och förstår
att du dem älskar och behöver
fastän du dem stundom måste lämna
när du din egen väg går