jag vill bo i enkelhetens våning
där jag inte slår i möbler utan någon som helst funktion
men hur kommer jag dit
när jag finner mig själv
i ett palats
där enkelhet inte ens är ett ord


jag vill sprida enkelhetens vingar
och kasta mig ut
fångas av vinden
bäras genom luften
mot oändligheten

inga krav
ingen prestation
som tar mig ner från denna piedestal
där jag satte mig själv
för det var jag jävligt värd
efter en dag som idag
ja, en helt vanlig dag

inga komplimanger, inget som måste bli gjort
bara jag och den frihet som enkelheten bjuder

ett öde hus
en övergiven säng
ett väggur som inte dragits upp sen... aldrig
för jag var aldrig riktigt här