Här sitter jag nu i min särk
och konstaterar förvånat
jag har ingen värk
är det en annans kropp jag har lånat

Det var ett tag sedan sist
och hoppet om bättring försvagas
med kylan som varit och ljusets brist
kan man tro att det aldrig dagas

Tårarna från igår har visst torkat
är det inte solen som tittar ut
inte sörja allt som jag inte orkat
för dagen är långtifrån slut

Att vilja för mycket är inte bra
att vilja för lite är inget att ha
jag söker lagomplatsnivån
och sitter och väntar här på platån

På värkfria ben
kan jag gå över sten
där utsikt mig ger
en morgon som ler