att vara poet är ingen talang, det är en förbannelse
det gör ont för alla
säger du med jorden på tungan
och himlen i dina molngråa ögon
och alla vackra minnen kastar
sig runt min hals av ren impuls
det gör ont för alla säger du
och jag viskar mig hes av sorg
för att få dig att förstå skillnaden
mellan att ha ont
och att ha ont på riktigt
(så ont att lungorna trasslar ihop sig
och ger mig andnöd efter ditt syre
så ont att himlens vikt pressar
ihop min kropp till betong
så ont att tårarna bränner gropar
på mina kinder och eldar upp min själ
så ont att frustrationen sliter och river
tills alla inälvor lagt sig utmattade på golvet
- så ont att jag inte vill vara mer)
det gör ont för alla
säger du med jorden på tungan
och himlen i dina molngråa ögon
och jag viskar min tunga blodig
du förstår inte...
jag är poet