|
|
till minne, Suzanne
elden havet, askan natten
Ligger i mörkret mellan svart och vitt, jag minns. Orden de glödande, orden de slocknande, orden de grå - aska
Orden är varken eller, kanske bara endast som glödande flagor stigande mot den grekiska natten
i en tid så nära går ensam ut
i mitt allra dunklaste alltid nära
lägger jag något till henne
och hon till mig
att föreställa sig själv
älskande jag minns
jag minns
En servering i Egiali, en affisch sönderfrätt av hav och sand virvlade upp på den annars så eftermiddagsöde torget vid stranden
ditt ansikte brunbränt, din blick
kanske just då lite frånvarande
bakom de mörka solglasögonen
förstrött sträckte du ut dig efter jordnötterna på det vaxduksklädda bordet och nästan lite obscent slickade du sedan av saltet på dina fingrar och såg på mig
- Varför skriver du? frågade du och tittade sedan ut mot havet. Jag svarade inte utan följde din blick, vi satt så, tysta en stund
Jag fördriver mig själv in i svärtan, in i de allra dunklaste skuggorna. Din svarta klänning mot nattens himmel, där din hud får sitt så speciella ljus, ett lyster som jag älskade, älskar så
och rör vid...
nästan som
gyllene kopparmalm
mot det Egeiska Havet copyright © Ari Eskelinen 2008
Fri vers
av
arie
Läst 1096 gånger
och
applåderad av 14 personer
Publicerad 2008-02-26 16:58
|
|
|
Desert dust
dina ord liksom förflyttar mig till en annan tid och plats, fantastiskt!
2008-11-24
|
|
|
|
Mygg
Minnen som växer, minnen som ställer frågor och väntar svar.
Ett ord slår mig under läsningen " försoning " då tillåts sorgen komma nära och förmår smeka saknaden till läkning.
Blir djupt gripen och önskar att jag lär mig något av denna vackra text!
2008-10-27
|
|
|
|
Paedur
\"i mitt allra dunklaste alltid nära\"
Gåshud och nåt jag verkar fått i ögat. Måste blinka bort. Du har fått hela dikten och minnet att bli mer än ord för mig.
2008-05-13
|
|
|
|
Nina V A
\"jag fördriver mig in i svärtan...\" detta stycke lägger sig i sin laddning alldeles eget omkring, sticker ut och river igenom hinnan
\"i en tid så nära går ensam ut\"
minnen och hur de lever i sin egen form av symbios, fragment att spara, vårda.
Sorg, den fritt drivande värken i mörkret
Du skriver sannerligen!
2008-03-20
|
|
|
|
Bubamara - Maria Zakrisson
du, lägger till något till allting
inuti det grå, till färgrik prakt
skarpt utstuderat vackert
föränderligt och förevigt
lyckliga hon som får finnas kvar, via dej, hos dej
2008-03-09
|
|
|
|
Karin Rosberg
Tack Arie för att du delade mig med av denna så ofattbara där jag inte kan sätta ord.........kan bara känna det sköra, subtila som ligger bakom, sorg, självdistans och en närvaro som griper tag och stannar.......
2008-03-03
|
|
|
|
Ulf Lagerholm
sorgen, saknaden taktil här, en sådan här slinga är naturligvis mycket vansklig att få att fästa på ett vitt A4, ju närmare pennans varsamma rörelser kommer det upplevda \"känsloorigot\" ju vanskligare blir det att inte låta stiftet spåra ur från uppdraget det har att uppfylla, nämligen att vidarebefordra en berättelse till läsarens ögnande öga och känslodepå, klassiskt är ju att snubbla, fastna med orden i det alltför privatas fälla
blansen i denna hjärtkramande slinga hålles hela vägen intakt, och det är ett mästarstycke
passagen, där diktduet nyper åt sig en salt nöt, slickar den ren från mineral, och sedan undrar varför det skrivs, är ju helt enkelt bara mer än underbar
tack broder, en god leverans var det
2008-02-27
|
|
|
|
Melona
dina ord dinner in i mig
gripter tag, det är vackert, stilla vemodigt och
intimt...
och den filmen som rullar upp i mitt huvd
är
ena stunden
svartvit, nästa färg...
helt plötsligt stannar filmen upp ovh blir en stillbild, där man kan gå in och nudda vid orden, känslan som du skicker ut
och på er...
det är så fint och sorgligt(fast inte för mycket)
att jag kommer att titta på den här filmen många, många gånger i mitt huvud.
tack för att jag fick läsa, tack!
2008-02-27
|
|
|
|
Inkarasilas
Bläddrade dina dikter idag, fastnade på den svarta klänningen och opostade breven som löpte i vitt, kände sorgen redan då. Onödigt för mig att överhuvudtaget analysera synkroniserade hjärtslag där ett är nu stängt. Fantastisk vackert skrivet med en sådan ömhet att du vet - gestikulerande fingrar gör svalor över väggen igen, borta i landet någonannanstans. Kanske skriver vi alla sorgen, även den ovetandes, den som kommer. För Havet brusar. Ari, Ave!
2008-02-26
|
|
|
|
katt.inc
Vacker, stark, bildrik och sorgesam, tycker om hur du blandar minnet med tankar och känslor. Tack för fin läsning.
2008-02-26
|
|
|
|
Larz Gustafsson
Det här fångar mig och skapar en stämning och en vibration i min inre värld.
Theodorakis, Cohen och romantik!
2008-02-26
|
|
|
Nästa text
Föregående
arie
|
