Då är mitt hopp

Om någon gång min krafts förråd blir tömda
och djup förtvivlan ensam dröjer kvar
förlöses där måhända nya svar
från dolda bottnar där de bidat glömda.

Den dag då verser inte vilar drömda
i prydligt skönläst skrift, polerat klar
kan smärtan sträva ut, bli synligt bar,
befria inre fält som legat gömda.

Då är mitt hopp att blickar inte viker,
att ingen söker skyla mina spår,
försegla mina ord med vitt sigill.

För vart går orden om arenan sviker,
förstummar vittnesbörd om livets sår
och tvingar diktens röst att tiga still?

Bunden vers (Sonett) av "Silver"
Läst 1719 gånger och applåderad av 50 personer
Publicerad 2008-03-03 09:49

Skriv ut
Spara som PDF

MeAmmie Tänkvärt! Vem ska avgöra om arenan sviker? Vem har rätt till att tvinga diktens röst att tiga still? Det blir ett bokmärke här! 2008-11-23

R Peiper Duktig \"kicka\"! 2008-06-21

Mercutio Sant till nedanstående. Första bokmärke på den. 2008-04-22

Håkan Tendell Ja, man räds att tappa kraften, kanske gör man det ibland. Men viljan kan aldrig besegras. 2008-03-29

Maria Zena Viklund helt fantastiskt skrivet, stående ovation o bokmärke! 2008-03-23

palle \" Tron är en fast tillförsikt, om saker som man inte alltid ser, men som man alltid hoppas\" Dikta på... Silver åå! Mvh Palle 2008-03-21

Bodil Sandberg Helt fantastiskt ..du är sannerligen sonetternas mästarinna du!!!!!applåder och bokmärke!!!!! 2008-03-19

devilsangel Mer fantastiskt ska det bli..för varje gång jag läser dig...Som du berör mig med perfekta uttryck och rim...Jag faller handlöst och bokmärker! Sanslöst vackert och fulländat 2008-03-16

Trast Fin meditation över form- och innehållsproblemet. Metadikt i sonettens traditionella klädnad. Man anar också ett lyriskt jag på en känslomässig resa. 2008-03-15

Mikael Lövkvist Kanske läser jag helt fel, men orden mina som kommer äro: Min blick kommer inte att vika om smärtan din kommer ut. Jag älskar din poesi, och känner varsamhet för dig, varesi den har form eller inte. Kom ut, kom fram, och låt dig falla i ordets fria famn. 2008-03-13

sister mary Silverskimrande - och visst är skrivandet något att leva och överleva med i smärta och glädjerus. Tack för viktiga rader! 2008-03-08

© anakreon Av lödigt silver är den ljuva kvinna som också är sonettens mästarinna. Applåd Carl-Erik 2008-03-08

aol så vacker fin poesi medfrågan det avklädda nakna jaget längst in i människan är naket det är det som till slut lämnar oss för en högre karisma 2008-03-07

Erik L Vackert och väldigt bra skrivet om en känsla jag känner igen. Perfekt rytm och form som vanligt när du skriver. Imponerad och applåderar. 2008-03-06

BetweenTheLines Imponerande välskrivet,med ett personligt nära innehåll,som i mitt tycke är bland det bästa och mest intressanta du skrivit 2008-03-06

Lillasyster F Vacker sonett med filosofiskt slut. Vart går orden om arenan sviker? Vad är vår poesi om ingen tar del av den? Litegrann som tankeexperimentet med äpplet i byrålådan - om man lägger ett äpple i lådan och sedan stänger den, finns äpplet då kvar trots att vi inte ser det? Måhända en feltolkning, men en stor applåd! 2008-03-04

Paedur Jag tycker väldigt mycket om den här dikten. Den rör vid saker som jag funderar mycket över. Jag tror att det finns någonting i varje människa som bara kan nås när det självklara i ens liv skalats av, när det inte finns några vägar kvar att ta annat än att blicka ner i sig själv. Något slags känslomässigt paradigmskifte. Då finner man ord man inte hade och som inte kan tyglas. Mitt hopp är att den egna blicken inte viker i det ögonblicket. Att man vågar oavsett var den strida strömmen bär en. 2008-03-04

aftermath elegant berörande frågan hänger i luften snyggt 2008-03-04

LassO Love it, du är en mästare på detta 2008-03-04

Elina Möller Underbart vackert språk och flyt! 2008-03-03

ej medlem längre En ljuvlig sonett åter igen från mästarinnan!! Och inte behöver DU bokmärka dina själv som en del andra. Men jag bokmärker denna så klart!:) 2008-03-03

sunnanvind Jag bara sitter här och läser och läser....vilket språk! Du sätter avtryck i mig här och jag måste *bokmärka*! Tack! 2008-03-03

papillon Dina sonetter är onekligen som polerade smycken samtidigt som det i dem finns en ogripbar undflyende drömsk komponent. Den här är formfulländad men med en större inre oro, en förhöjd spänning - och slutstrofens fråga är, för den skrivande, extensiell. Förstummad men häftigt applåderande!! 2008-03-03

arie \"vart går orden om arenan sviker\" dikten tycker jag gör verkligen en djupskrap i vårt innersta och utmanar min egen etik och moral samt då ytterst det personlga ansvar jag har ta emot mitt eget handlande. Dialektiken mellan en yttre form och ett inre innehåll är tydlig och skapar i dikten ett nog så allvarligt menat personligt ansvar över att att följa det som verkligen är hjärtats röst ( diktens röst ) och att ha modet att \"gå vidare\" då man stöter på en tröskel, ett motstånd då formen inte längre kanske tjänar innehållet. Det är ärligt och modigt att våga blotta sitt tvivel om detta, många kanske inte ens förstår dilemmat utan fortsätter att procucera en form där innehållet sedan länge har flytt sin kos. Jag är helt övertygad om att du finner vägen ... eftersom du i din själ är en sann poet, konstnär. Jag tycker så mkt om din poesi som alltid har en tyngd och innebörd i sina ord... och jag kan tycka att i tider som dessa där \"ytan\" bländar med sin förförelse och många sprattlar i det garnet och jagar eller producerar bara ytor som sedan ger ett tomma ekon, så är det verkligen skönt och givande att läsa något där orden verkligen menar vad de försöker syfta till. Jag kommer från ett håll och känner igen mig jag kommer från ett annat håll och jag känner inte längre igen mig men också; \"jag vandrar längs en väg av hågkomster\" tack Silver 2008-03-03

JJ Rent spontant, bland det bästa du skrivit!... och det säger inte lite! Jag vill gärna framhålla den bundna formens fördelar när en som behärskar den nyttjar den, jag tror aldrig att så bra rader som t.e.x rad sex och sju hade blivit skrivna om inte författaren \"tvingat\" fram dom genom formen. Vill som vanlig hylla din fina rytm och det verkliga hantverk som ligger bakom den, för det här är inte bara fallenhet, det är fallenhet och hårt arbete som ligger till grund för din poesi! Ett försök till tolkning av dikten... Jo det handlar nog om ett slags uppbrott, lite oklart dock om det är mot diktjagets vilja, eller om diktjaget helt enkelt funnit andra sätt att få utlopp för det som diktandet ger, kanske viljan finns men inte fokus... Eller kanske är det just så \"lite oklart\" som diktjaget känner det. Jag hoppas bara av mitt innersta att det här inte är \"silvers\" avsked! Applåderar och bokmärker! Mvh. JJ. 2008-03-03

Betlehemsstjärnan Kära Silver...det här är så bra och jag kan bara instämma...du har fångat in en stor sanning av känsla med få underbara ord/B 2008-03-03

Markattan En finstämd sonett med en röd tråd att tydligt följa från början till slut. Tycker mycket om hur du rimmar på \"sigill\" och \"still\". 2008-03-03

Åsa Gustavsson Nog blir du såväl läst som hågkommen- den här, t.ex. är storartad! Det är svårt att hålla spänningen uppe i en vers om att skriva. Du har lyckats. 2008-03-03