i folkhav drunknar jag
håller andan och simmar bort
för jag är en i mängden även
när jag är alldeles ensam

ofta sitter jag för mig själv
och märker hur världen
tystnar mellan mina fingrar

det finns inget samvete du kan
klä dig i när dina lögner växer
på tungan och du gömmer
sanningar under huden
och jag undrar om inte den där
huden spricker snart av all
sin tyngd men du bara ler som
ingenting och jag släpper obehaget

du vet att jag älskar dig
och att inget kommer kunna ersätta
det vi hade men det kanske är dags
att gå vidare nu även om jag inte
är säker på att jag klarar av det

jag vet inte om du är ren placebo
men det är något med dig som får
mig att andas utan att vara rädd
för att någon ska höra

du botar ju min publikfobi för jag
är aldrig bara en i mängden när
jag är med dig

men bieffekterna får mig att falla
och fan vad jag är trött på att falla
jag vet inte varför jag föll för dig
varför jag alltid föll för dig

jag är inte ditt problembarn
jag var aldrig ditt problembarn

jag bara föll för dig
och jag faller för dig

och om du älskar mig
om du verkligen älskar mig
så tar du hela jävla jag och gör
mig till din och om du tvekar

om du tvekar bara lite...