Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Våren, våren, våren, livet och allt därimellan.

Isen bryts i bitar
och splittras ut i hörnen av bilden,
krokusar ,
blåsippor och
människobarn
med röda läppar och öron reser sig upp med
vattenångan,
löses upp i himlens färger,
nyanser av blå och
sorglöshet,
isen brister och blöder ut
snödroppar i kanten av världsbilden,
verklighetsuppfattningen,
solen lägger sig ner på gräsmattan och solar ryggen
mot evigheten,
livet står stilla och
blossar i förvåning, förväntan,
ett ben vaknar till liv
och sprattar med sina tår,
några fingrar vaknar till liv
och sprattlar med deras arm,
pekar uppåt,
frammåt,
uttåt,
läpparna skärs upp av
fågelsång,
odlar bländvita
mjölktänder och
kycklingsfärgade hårlockar växer
ner för fräknarna,
ner för blomsterängen,
isen smälter in i solens ryggrad,
rinner likt ett flodspädbarn
ner för min
gräsmatta.




Fri vers av Sofiapoema
Läst 327 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-03-05 20:13



Bookmark and Share


  Carola Zettergren
Oj vilken sprudlande vårdikt med
många helt fantastiska poetiska
formuleringar!!!!
2008-03-05

    papillon
Men vilken text, bubblande och spirande och porlande och med sanslöst säker språkkänsla! Det är fanimej få förunnat att kunna skriva en vårdikt som inte är blaha blaha! Hand-och fotapplåd och in i sparbössan!
2008-03-05
  > Nästa text
< Föregående

Sofiapoema
Sofiapoema