Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

allt är uthällt


linjer knäcks dom dagar människor försvinner
sprickor öppnar sig
en oformlig ruin
du följer barfota
den uttorkade marken
världshaven stiger
en kronisk torka
i din munhåla
i västra afrika

du har starka händer
ett otåligt skrivet kontrakt
balanserar på fingertoppen
dra färgen ur håret på mig
fäst den sedan på korrugerad plåt
på gatornas baksidor
jag kan säga
jag älskar dig
och mena det

minskning och utjämning
människor med farliga tankar

de vita rika, stadsjeepar
luftkonditionerad semester
var har jag lagt mina vandringskängor
min kalasjnikov
min pensionsfond
min röda peruk
och dina skor

allt göms under jorden

vi är clowner i utkanten
med våra enkla demonstrationer,
så här säger du bäst ifrån
så här viker du ett A4 ark
så här fungerar larmet till vaktbolaget
så här ser den sista levande apan ut

arktis försvinner
en art växer ut ur en annan
jag in i dig

genom sprickorna i marken
där allt är uthällt





Fri vers av Anna Frölander
Läst 594 gånger och applåderad av 16 personer
Publicerad 2008-03-10 17:30



Bookmark and Share


  wayward - taiga
så exceptionellt fint driv du har i den här. det är ödmjukt och insiktsrikt, och jag känner mig genuint glad åt att bli `drabbad´av nåt jag läser här. jag har läst den här förut, men nu träffar texten mig. jag blir nästan rörd faktiskt.
de två. man kan läsa texten som en tillämpning på sina egna referenser. du har så fina bilder och associationer. skulle kunna peka på flera, men jag låter det bero och tar till mig helheten (men de små grejerna gör det, -skitbra liksom) tilltalet är så anspråkslöst och kontant och jag tror det är en stor faktor till varför den bekommer mig. många partier jublar lite i mig och jag tänker; vaaj, vicken tjej å berätta! flödet kommer så oforcerat och ickekonstlat att jag tror dig. jag läser en instruktion i the western society och sväljer två gånger.

mycket angenämt!
2008-03-30

  Nina V A
vi lever i en värld ingen längre hanterar
tömmer jorden genom de svarta torrsprickorna
utvinner ingen vinst alls annat än döden
lämnar inga platser orörda, giriga är våra rörelser
mycket vill ha mer, trampar sönder och över,
rakt igenom

grupperingar, grupperingar aldrig enade -
vad hände med det enkla
utan direktioner

älska din nästa
och mena det

jag associerar fritt här Anna, men jag läser din dikt
som en form av rapport från
en utpost där linjerna just knäckts och allt tycks
rämna
sprickorna skjuter fram som lansar

\"människor med farliga tankar\" styr
siktar in sig och spottar fram död ur gapande munnars
maskingevär

viftar bort sjunkande kontinenter som
ännu ett kapitel slum man överdriver

ödesmättad text som verkligen är
brilliant framförd, kanske det handlar om ett vi
men vi är ett vi alla till sist
- när allt är uthällt

Detta blev en upplevelse som att befinna sig
ensam i en biosalong
med en enorm bioduk som liksom omsluter en
allt fokus landar i ögonhålor och man blir ett
med ett enormt flöde av bilder
om än skrämmande och ändå just så
konstaterande

wow!
2008-03-15

  Robert W
lika delar punk som ödesmättad symfoni. dikten kolliderar ibland med sig själv genom att röra sig både i den banala liksom den geniala fåran.. jag tänker på skiftningarna i språket, exempelvis hur:

\"människor med farliga tankar

de vita rika, stadsjeepar
luftkonditionerad semester\"

och

\"vi är clowner i utkanten
med våra enkla demonstrationer\"

är väldigt nära det ungdomligt trotsiga och ganska uttråkande, medan hur:

\"en art växer ut ur en annan
jag in i dig

genom sprickorna i marken
där allt är uthällt\"

och inledningen

\"linjer knäcks dom dagar människor försvinner
sprickor öppnar sig
en oformlig ruin
du följer barfota
den uttorkade marken\"

är så lysande att man kreverar.


spännande text anna!



men är ändå (eller kanske på grund av det?) väldigt intressant.
titeln i sig är helt underbar och får mig att vilja skriva mina egna dikter under en sån titel.
2008-03-11

  Christer Eriksson
Jag tycker att denna kräver sina genomläsningar för att komma igång. Jag staplar mig lite på första stycket för att sedan komma in i flytet på övriga delar, jag fastnar och just i partiet som börjar med..

” du har starka händer
ett otåligt skrivet kontrakt
balanserar på fingertoppen”

Jag tycker om själva drivet, hur något måste formas ur händerna och det måste bli nu eller snart för sen är det försent och du väver en sorts kärlekshistoria genom den här miljöförstörda skitjorden och det dansar ett sorts hopp mellan raderna och själva programförklaringen i..

” jag kan säga
jag älskar dig
och mena det”

Är så snyggt, hur jaget slänger iväg kärleken in i den andre och för att understryka det här kan jag säga trovärdigt och inte mena det men denna gång. Man ska älska en skådespelerska övriga fuck off. Dolce vita in i växthusgasen. Sedan tycker jag om orden ” kalasjnikov”, ” pensionsfond” följt av ” min röda peruk”. Såna oväntade spelvändningar och du är i utkanten i sprickorna efter kärleken där vi hittar våra nya kärlekar och går nu jorden under så ska man ha någon att krama. Någon att älska, snyggt bästa A, suzzzz.
2008-03-11
  > Nästa text
< Föregående

Anna Frölander
Anna Frölander

Mina favoriter
pistol