Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
kapitel


sagohörnan





Om det är nånstans på kroppen som jag tycker om att känna vinden så är det mot pannan. Framför allt när jag cyklar. Och nu cyklar jag. Jag är på väg till stan för att träffa dig. Jag sliter av mig mössan och stoppar den i jackfickan. Lägger bak fötterna på pakethållaren och flyter fram. Jag följer en osynlig orm. Skriver 138 st S innan jag måste cykla in till vägkanten och släppa förbi två bilar. Musiken värmer öronen. Flödar, in i kroppen, ut till fingarna som spelar det återkommande pianosolot, först i luften, sedan på styret.
Du har varit noga med att bestämma tid och plats så att vi ska hitta varandra. Biblioteket klockan två. Jag hinner inte dit i tid. När jag kommer står du och bläddrar i en bok av Peter Höög. Jag petar dig på axeln, lite som en fågel, mest som ett barn.
– Nu är jag här, säger jag.
Först tror du att det är någon annan. Men när du vänder dig om är det fortfarande jag.

Vi sätter oss i på var sin kudde i sagohörnan. Det var mitt val. Du kämpar med att försöka sitta bekvämt. Dina ben är i vägen. I luften svävar drakar och änglar i papp på behörigt avstånd från varandra. En biblotikarie försöker flytta oss med blicken.
När det inte går att vara tyst längre är det jag som börjar prata.

– Hur var det på middagen igår kväll?
– Jo, det var bra.
Det är en tom fråga. Och ett tomt svar. Det är en rörelse som inte når huden. Kanske har vi ännu inte sagt nånting till varandra.
Jag vrider mig och tittar in i din kind.
- Är tanke och känsla egentligen samma sak?
Du skrattar till.
– Vadå samma sak?
- Är relationer uppfinningar?
Ditt leende sjunker in i ansiktet. Du fokuserar.
– Jag tror att det handlar om delande, säger du. Om att dela ögonblick med varandra.
Du tar min hand och blandar dina fingrar med mina.
– Säg någonting du tycker om.
– Snö, säger jag, utan eftertanke.
– Det är vår nu. Säg nånting annat.
Jag suckar.
– Jag tycker om att känna vinden strömma över pannan.
Du flyttar din kropp lite närmare. Fattar mitt huvud med dina händer. Lutar dig långsamt fram och blåser kraftfullt på min panna.
Det är inte samma sak.




Fri vers av Christer
Läst 757 gånger och applåderad av 3 personer
Utvald text
Publicerad 2008-03-06 15:06



Bookmark and Share


  Zara VIP
skön! bra! tycke rom slutet! :)))
2009-10-27

  pang
väldigt bra berättat. lagom mkt information, lagom mkt under ytan. noggranna betraktelser- sånt är känsla.
2008-06-19

    afrika
som att gå lunchpromenad i parken som vanligt. guld.
2008-04-08

  Kim VIP
härlig lättsam ton men samtidigt underfundig!
2008-04-01

  britt-marie VIP
Underbar text, funderar över slutet..är du säker på att ni möttes på rätt plats?


\"Lutar dig långsamt fram och blåser kraftfullt på min panna.
Det är inte samma sak.\"
2008-03-08

  Elin Lindkvinna
wow christer. den här texten var klingande, klangande, stark känsla och trollbindande, en vemodig lycka genomsyrar hela texten och den är tokig, tokig och klok.
2008-03-07

    Kjell Martin
Wow. Den gillade jag skarpt. Väldigt skönt skrivsätt. \"..noga med att bestämma tid och plats, så att vi ska hitta varandra.\" Skriv en bok :)
2008-03-07
  > Nästa text
< Föregående

Christer
Christer

Mina favoriter
kärleken tänker jag
om