det finns de
som prisar ensamhet
det gör inte alltid jag


ibland
söker jag något
att skriva mitt namn på

[belamra mig så belamrar jag dig]


så
kom bara hit &
smek jazz ur mitt piano

spela minnen av frusna fraktioner
dela en vågskål och
stjäl ännu ett vägskäl

låna mig ett band ett namn ett ord


för jag prisar friktionen, brännlågan
smogen i brösten, sprickorna i rösterna
det där bakom som döljs
som sveps bredvid
om jag bara får


& det är något speciellt
med det röda i dig


fast vi skriver enbart blindskrift
i pianistens dagbok
& väntar på nästa blad
att flyga