Jag har funderat på det tusen gånger i min hjärna.
Jag kommer gående och du står där och ser på mig, sådär som du alltid gör. Lite forskande och försiktigt.
Jag som alltid, glatt pratande för att dölja min längtan, min förvirring och nyfikenhet. Det har gått så lång tid. Och jag har offrat så många år att älska. Älska alla andra. Så. Vad händer nu? Är du redo för mig? Är jag redo för dig?

Är vi redo för den största kärlekshistorian någonsin?