Du säger ingenting som svar, men dina ögon är så tydliga ändå.
Allt som ingen annan hör ska jag försöka få dig att förstå.
Jag pratar och du tittar upp och du skrattar till,
som ett \"vad fan är det här?\"
För vi båda vet att ingen vill skapa bekymmer och besvär
för allt man vill, är att skratta en gång till och bara säga som det är.

Jag ska förklara allt någon gång, någon gång när dysterhet byts till ljus.
Men vägen dit kan vara lång och full av berg och sten och grus
men ingen väg kan vara för lång.
Och inget mörker utan ljus.
Jag lovar att om en stund
så kan vi skratta åt det här.
Låt oss aldrig bry oss om det här
för allt man vill är att skratta en sekund och bara säga som det är.