På slak lina
uppspänd mellan bergens toppar
med dalen som avgrund under sig
balanserade hon

iklädd sin vackraste sidenklänning
leende
och med gåtfull blick
fokuserad på bergstoppen i fjärran

Inte en gång sneglade hon ned i avgrunden
De ögonblick linan darrade
fladdrade hennes armar likt änglavingar
och höll henne fast

Färden över linan blev lång
men aldrig lämnade leendet
hennes läppar
ej heller tappade
hennes gåtfulla blick fokuseringen i fjärran

Och alla människor som
stod nere i dalen
blickade upp och
iakttog kvinnan undrade
\"Vad är hennes hemlighet?\"