Jag har studerat problemet på Internet de senaste dagarna - där finns övermåttan mycket att läsa om detta. Och inte blir man så mycket klokare!
En sak är klar- man får skriva som man vill!. Visst, men den informationen löser inte några stilproblem.
När jag först deltog i poeter.se -sidan, var det just därför att jag hoppades att få några vinkar och råd och goda förebilder, när det gällde skiljetecknen . Men icke! Konsekvens inom den enskilda dikten bör väl kunna förväntas. I det minsta. Varför är det modernt att inte ha punkt efter avslutad strof- vad uppnår man med det. Ett punktum är ju just en dörr som stängs. Skall den stå vidöppen. Varför? Ett tankestreck- är väl en paus för eftertanke. Om man tänker dikten som reciterad är det en andningspaus; nuförtiden verkar interpunktion mest var någon slags grafisk utstyrsel.
Läser man Frostenson exempelvis känns det för mig som Kejsarens nya kläder. För mig är poesi detsamma som musik- något att höra; en klang. Är vi idag så påverkade av reklamtexterna att vi hela tiden strävar efter nya konstgrepp, som kan fånga ögat?
Vad säger du- poet- om komma, punkt,utropstecken och tankestreck?