Dagen som blev natten som blev nuet i dået som förföll...
Då gråslemmiga tentakler ersatte döda fingrar
virvlande, sökande, suktande efter varann
möttes vi i salivuppspottad oklarhet.
Löste våra emotionella band med stora varma tuggor
kedjorna brast och vi klamrade oss fast.
Du bet mig hårt i axeln när dina tentakler tappade greppet
Jag bet tillbaka som av vänlighet och vanlighet.
och jag släppte taget och du släppte taget
... med ett falsktklingande gallskrik föll vi.
Halva resan förflöt i sekundsnabba andetag
långa osammanhängande mellanrum
fruktad andlöshet och längtad håglöshet
matta ögon i ett gråblekt ansikte
mötte en karikatyrliknande kontrast av värme.
Vi speglade varandra ganska exakt
och till slut forcerades vi ihop till en entitet.
Lekande i min uppspydda verklighet
men alltid suktande efter din vomerade fantasi.
/