Ibland känner man sig så där härligt desperat,
fast ibland är då oftast och man är då jag...
... och härligt, ja, äckligt passar bättre.

Man... jag då, spikar fast ett leende i ansiktet och
man... fan, jag... förväntar sig någonting underbart
Bara för att, du vet... man försöker vara människa.
... i helvete... Jag, jag försöker vara människa!

Leendet, fabriksgjort i amerikat, känns hemskt...
det känns som stålull mot läpparna.
Man känner... suck... umm, Jag känner MIG fånig.

Jag är sjugosju, lever på nostalgisk...
Kan du minnas en enda sekund av ditt liv?
Jag kan bara minnas en enda sekund av mitt liv,
men den sekunden är som den här texten...
som ett internt skämt som inte ens jag förstår.

liv är som ordnat kaos
fast ordningen är någon annans
kaoset är ditt, bara ditt
som en guldklimp
i en värld av silver
och så fort du vill sälja lite av dig själv
är det någon annan sate som hoppar fram
med en större klimp

då får man akta sig
eller ja, den andra saten får akta sig
mitt liv kanske är värdelöst
men en guldklimp i huvudet
ja... det gör nog ont

/