Då, den första gången du tog min hand,
jag tänkte denna handen släpper jag aldrig, aldrig.
Du hade handskar på dig, och jag var så kär,
börjar våra fingrar att glida isär?

Så många dagar, så härliga nätter, små under,
du var för alltid min stjärna och min varma sol.
Jag har aldrig mött en kärlek som var så sann
men nu; börjar fingrarna att glida ifrån varann?

Varje gång jag ser dig slås jag av sann häpnad,
kan man älska någon som jag älskar dig?
Du gjorde mig stark, där jag var så svag,
men nu; börjar fingrarna att släppa sitt tag?

Jag tyckte alltid att vi var två var det vackraste av allt
väntade på dig varje ledig sekund med glädje.
Men stunder kommer då man byter sida,
börjar våra fingrar att sakta glida?

Du prisade mig och smekte med dina ord
små lappar fick mig att le och älska dig mer.
ifrån hjärtat kommer order som tårar sänder
släpper fingrarna greppet om våra händer?

en tveksam tanke, blir ett hårt ord
ett hårt ord blir till respektlöshet
när jag vänder mig om, är du inte där,
alltmedan fingrarna glider isär.

tag ett nytt tag, eller tryck till om det gamla
fatta min hand och håll den hårt.
Förstå att jag håller dig så oerhört kär,
och låt dem aldrig glida isär.
Så som jag älskar dig...