Ni vedjar, bönar och ber om hjälp.
Ser på mig.
Vissa gråter.
Andra skär sig och några skriker rätt ut.
Vissa säger inget alls.
Några av dem har er har haft tankar om att fly, använda den enklaste flyktväg som finns.
Döden.
Jag vill hjälpa er men ni är fast i höghuset och stegen har börjat vingla.
Om jag sträcker ut handen, då...
Faller jag.
I oändligheter.
Jag är ledsen, men jag måste klättra ner för stegen.
Jag är ledsen.