1932,

den vintern kröp kylan
som ett istäcke i atmosfären
och samlade bortfrusna själar
till himlens likfärd

den vintern frös niagarafallen
och sövde vattnet till våren
och lät kylan kasta snö i
världens lungor

den vintern fick istiden en vän
om så bara för en stund
att dela solens strålar som
längtade efter att slicka frost
från världens underlag

när våren slutligen kom
var den vackrare än någonsin
och bjöd på porlande vattenfall
och fjärilsdans på gröna fält

(men trots detta glömde ingen
vintern då niagarafallen frös)