I bland
när ingen är med,

får jag känslan av att du är här.

När jag stänger mina ögon ser jag hur du ler,
lite skevt som bara du gör.

Fast när jag öppnar dem är du lik förbaskat inte här...

Hann aldrig säga allt jag ville ha sagt,
aldrig göra allt det där som vi skulle ha gjort.

Det är försent nu, alldeles försent.

Men om jag fick lite mer tid,

bara en timme en dag eller så.

Skulle jag inte behöva säga, jag älskar dig.

Det, vet ju båda två.


Nej, skulle köra dig vart du vill,

precis vart du vill,


pappa



fast inte dit du är nu.