tror jag är manodepressiv... eller ja, menlös-depressiv
min cigarett bränner vackra cirklar
natten faller isär
ljuset uppifrån ljuger
natten är alltid här
inuti växer tjäran
betongvärlden omfamnar mig
det vackra i det absurda
som vilsenheten svärmar
och jakten fortsätter
inte på liv, inte på värme
inte på verklighet
vänlighet, kärlek... ensamhet...
... värdighet?
av tystnad är jag byggd
av tystnad bygger jag
tystnad av tystade ord
väntar kollapsen
kollapsen väntar mig
livet är skört
rispor och sår
urgröpta tungomål
meningslösa väsentligheter
alla dessa små problem som växer
jag stjäl stadga från betongen
från det som äter mig
/