är det du som kommer med mardrömmar
när jag oförberedd står sårbar och liten
är det du som ännu går in i mitt sköraste
fast det gått så många år så mycket tid

tomheten som inte finns ett ord till
när det bara dör inuti mig
har du kommit för att tortera mig
öppna mörkrets tunga portar

när jag tvivlar igen på allt jag ser
då vet jag att det är din röst som talar
den beordrar mig hur jag ska känna
visar vilken bild jag ska betrakta i min spegel

och du lärde mig under alla kalla nätter
att tillit är en livsfara
för nära känslor bränner sönder huden
du visade mig allt om brustenhet
hur kärlek blir till hat

jo visst står du här framför mig
fast osynlig för ögat
du står bredvid under inom mig
men bara just nu
jag drar dig ut med våld
din sista dag är kommen

inga ord eller handlingar du förmedlat
ska påverka min väg framåt
har försummat så mycket
av såren som du skapat
den du djupt in i skelettet
lät mig tro att jag var