Efter de tusen steg
Som tog mig fram
Längs vägar och
Över hav
Sökte jag
Med hoppet alltid lite
Närmare hjärtat
Än dig

- Jag var tvungen att vara realistisk –

Då öppnas himlen,
Fanfarer hälsar mig
Till förvåning och
Dina ögon
Talade det enda språket
Jag någonsin förstått

- ”Ge mig allt,
ge upp och förlora
allt du sparat
Änglarna vet
Du & jag
Är luft om tusen år” –
Stilla läser jag
Bevisen du gav
Din passion och
Uppgivenhet
Vi hade inget att förlora

Tills förnuftet rev dig
I ansiktet såg jag ditt svek

- ”Möt mig vid grinden,
Skaka min hand
och se så högt solen står
se hur himlen sluter sig
över alltet bara
för oss” -

Det handlar inte om vad vi gjorde
Vad vi sa, spelar ingen roll
Det som spelade roll,
var du
Du som sa det,
du som tog min hand
du som grät över
en hopplös värld
Du som vaknade vid min sida
Och du som
Följde mig var jag än gick
Så säg;
Varför skulle inte jag följa dig?

\"Fanfarer i skyn
tar dig vart de vill\"