Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Till dig hjärtat...

 

 

Du är det sista vackra i mitt liv..
sista dikten, innan jag går in i analfabetism.
sista vetekornet innan jag går in i en tid av torkan
sista månen innan mörkret attackerar mig
sista duvan som landar på mina axlar
innan tiden av ruiner,
sista regnet innan elden brinner i mina kläder



Med dig
började
den gröna färgen,
kärleken.
Med dig
blev alla punkter större än stjärnfall...



Du

Om jag vore ett moln,
så skulle jag bära dig med mig, till jordens ände ..
Om jag vore en vind,
skulle jag andas i ditt segel.
Men jag har inget att tillägna dig utom mina ord,
med önskan om att mina rader kan förvandlas till en flygande matta
för att bära till dig
tårar av min längtan
och rysningen av kärlek

 

Du...
endast med dig
blir jag ett hörbart ljus...




Fri vers av issac.a.m
Läst 771 gånger och applåderad av 29 personer
Publicerad 2011-03-21 22:52



Bookmark and Share


  Ninananonia VIP
Magisk!

Transformerande!

Tycker mycket om din dikt! :)




Bokmärker!
2011-03-31

  Linda CH VIP
Otroligt vacker och kärleksfull text!
2011-03-29

  Berit Robin Lagerholm VIP
En mycket vacker dikt och kärleken är grön...
Underbar
2011-03-24

  Lindsy
Rycks med och sugs in i texten och dess vackra innebörd, från första bokstav till sista punkt. Mycket Bra
2011-03-23

  Carola Bouvin
Fint!
2011-03-23

  sachie
vackert skrivet...
2011-03-22

  Susie Blomqvist Simu (poetry in motion)
Så vacker att skönheten spränger sig ut ur orden likt ett fyrverkeri för att landa mjukt och smeksamt som bomull i tanken. =) Underbart fint skrivet. =) Bokmärker. =)
2011-03-22

  Nina Nightwish
Underbar, en njutning att läsa
2011-03-22

  Ex¤animo
värmer mig med underbara ord :-)
2011-03-22

  Emme
Helt underbar...
2011-03-22

  Suzy med punkterna
Vackrare än ett stjärnfall
skriver du och jag ler genom varje ord......
2011-03-22

  wildrose
Underbar!
2011-03-22

  Gisela Nordell
mycket vacker så vacker att ordet vacker inte längre räcker till
ett beskrivning av kärleken där orden inte längre är stora nog utan blivit som urholkade brunnar för att känslorna är så stora
som att färdas i vida galaxer av varande och flödande kärlek
2011-03-22

  Anna*
Ahhh, så vackert och ömsint skrivet!
2011-03-21
  > Nästa text
< Föregående

issac.a.m
issac.a.m