Du är det sista vackra i mitt liv..
sista dikten, innan jag går in i analfabetism.
sista vetekornet innan jag går in i en tid av torkan
sista månen innan mörkret attackerar mig
sista duvan som landar på mina axlar
innan tiden av ruiner,
sista regnet innan elden brinner i mina kläder
Med dig
började
den gröna färgen,
kärleken.
Med dig
blev alla punkter större än stjärnfall...
Du
Om jag vore ett moln,
så skulle jag bära dig med mig, till jordens ände ..
Om jag vore en vind,
skulle jag andas i ditt segel.
Men jag har inget att tillägna dig utom mina ord,
med önskan om att mina rader kan förvandlas till en flygande matta
för att bära till dig
tårar av min längtan
och rysningen av kärlek
Du...
endast med dig
blir jag ett hörbart ljus...