hugg hela himlen blå,
och njut lite av andetagen medans du gör det,
måla sedan mina ögonhålor lite av den färgen, istället för det grå som verkar trivas där

finns till för mig
få mig;
att tro att jag är vacker,
forma mig med dina ögon
tala vackra poesitrianglar till mig genom ditt piano
vackla några stegrande ord
som får mitt hjärta att hoppa fallskärmsfall ut från ett panoramafönster

glittra i min halsgrop
andas på min tunga
få världen;
att tro att jag är vacker
få den att tro att kärlekshistorier finns igen
bara
andas i samma steg som jag

se på mig som ingen annan gör*

försvinn sen, men lämna kvar ett tomrum som bara kan agera som ett eko
i en tom akt
av en kärlek som gick sönder föds något annat, ett klingande vemod
men innan du går,
älska mig vacker, döda mig långsamt och övertyga världen om att det kommer att hända,










nån gång


finns till
för fan