Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Vill bara säga att sanningshalten i den här är en bit från 100% Hehe...!


Roar mig på poeters bekostnad

 

Det var en sån där ljuvlig sommarnatt som det alltid var när man var barn...syrsorna spelade och doften från sjön var fuktig och skön. I famnen hade jag en stor bukett med Blomster som doftade så underbart.
Glad och nöjd trallade jag i den stilla natten och tittade mig omkring över ängen...där...mitt på ängen växte den vackraste Nattviol jag någonsin skådat! Jag sprang ivrigt fram och plockade den genast...skulle lukta på den men det skulle jag inte ha gjort...för Nattviolen bet mig i näsan och skrattade högt!
Jag gnuggade näsan en stund sen fortsatte jag mitt trallande bort mot blåkullas vyer.

Jag visste att Madjori och Iselind skulle vara där och vänta på mig. På långt håll såg jag en lägereld och tänkte att å så bra...nästan framme! Jag fick ändra min färdrikting lite för att komma till elden.
Efter mycket möda var jag framme...men ack så förvånad jag blev...Lasseman satt där och spela munspel i sin ensamhet. Han blev lika förvånad som jag över att se mig där i vildmarken...
Jag förklarade att jag letade efter de andra brudarna och att Blomster och Nattviolen var mitt enda sällskap på vägen dit. Gentlemannamässigt så erbjöd han sig såklart att visa mig vägen.

Lassemannen fick bära Nattviolen åt mig det började bli lite tungt...så vandrade vi bortåt i natten. Långt borta hörde vi ett fasligt liv...det var någon skrek i högan sky och vi sprang dit det fortaste vi kunde. Prinscess stod på en sten och skrek: Spider! En Spider! Ta bort den!! Ja jag lockade lite på Spidern...visade Blomstrena jag hade i famnen och då kom Spidern springades och dök ner i buketten. Prinscess blev väldigt lättad och hoppade ner från stenen.

Så fick hon följa med oss på våran vandring...och hon berättade att alla andra hade gått vilse nånstans...hon visste inte vart och det var en osammanhängande historia som vi inte förstod så mycket av. Jag drog slutsatsen att det var hon själv som hade gått vilse...

Tiden höll oss varsamt i våra händer när vi vandrade på våran vilsna väg. Vi passade på att prata lite strunt om några poeter på en internetsida...vansinningt roligt hade vi när vi gjorde små verser om dem och skratten från oss ekade hjärtligt.
Så föll det ett Stjärnfall rakt ner framför oss. Underbart att få uppleva en sån sak i verkligheten. Stjärnfall landade i Lassemans hand och han stängde den och så gick vi vidare.

Blåkulla syntes i fjärran nu. Jag ångrade att jag inte hade betalat min kvastskatt för att gå till de andra var väldigt påfrestande för fötterna...men målet var i sikte nu. Glada skratt ekade från kullen och jag förstod att det var flera som redan var framme.
Vi sprang sista biten ivriga över att få träffa alla. Den första som mötte oss var Alonso och med en artig gest hälsade han oss välkomna till Anderna och vi tittade oss förbryllat omkring...ja blåkulla ligger ju lite här och var.

Uppe på kullen satt alla fina vänner och skålade och sjöng med varann...elden var stor och värmde skönt i nattens kyla. Nu visade det sig att det var nästan bara poeter där och häxorna gick att räkna på ena handen. Häxaftonen verkade bli en poesikväll.
De stackare som inte hade gjort sig omaket att komma skrev vi dikter om och skrattade hjärtligt åt våra alster. Vi tänkte lägga ut dem på nätet sen när vi kom hem igen.

För att göra allt smidigt och för inte få några ovänner så skrev vi deras namn i kodat format så endast vi visste vilka de var.

J.A.S.

Tre vackra poeter som rullar fram sina sköna ord
mitt framför fötterna på kvinnor runt våran jord
Kvinnorna snubblar och faller slår sig lite här och där
Men de bekommer inte dessa män som tjusigt svär

 O.R.M.

Med ord som förtollar i vacker glans och prakt
även om det inte alltid sägs det som blir sagt
Dessa tre kan konsten att beröra och skaka om
lockar fram orgasmer och ropar "kom kom kom"

Ja det var vad vi roade oss med bland annat...sen skålade vi och dansade hela natten till solen kikade fram igen. Då plockade vi ihop alla saker och gick i samlad trupp tillbaka hem till cyberspace igen.



         




Prosa (Novell) av Lyckohäxan Enediel
Läst 991 gånger och applåderad av 25 personer
Publicerad 2008-03-16 22:03



Bookmark and Share


  aol
jag minns jag satt uppe på kullen med lando morgana romni
bodil silver kyreus vilken kväll kraaaaaaammmm ler
2008-11-09

  devilsangel
Helskön läsning med mycket fantasi och fina hyllningar till dina speciella vänner :))
2008-03-20

  Thommy
Vilken vacker saga du målar, tyckte mycket om den.
2008-03-19

    Ken Cassel
Jättefint
Lika fin som du är på ditt nya fotografi

Kramar + applåder
: ))
2008-03-17

  Blomster
Haha! Jag skrattar PÅ mig! Kära vän, tack så hjärtligt för den fina bild du gav av mig! MEN, att låta en spider hoppa ner i min bukett bara sådär utan att fråga var att tänja gränserna - fast bara en aning! ;)

Underbart skrivet vännen!
*klappar och sparar*
2008-03-16

  Michaela Dutius
sanningen - vad är den i en saga- sagolik är din doikt i varje fall
2008-03-16

    Nattviol
skrattar gott!!
sköna du.. det var
snälla omdömen.. men
inte skulle väl jag bita
dig i näsan heller.. *S*
blommor bits inte juh!!!
(och ja - nog kan det bli
lite tungt att bära omkring
på mig hur länge som helst!!)
*asg*

brett leende läser jag
din historia och ser de
bilder du serverar.. magiskt
och med mycket glädje!!!

pusssss!!!
2008-03-16

  Spider
Haha! Det här var riktigt roligt att läsa! Och att se sitt namn gör ju det hela ännu roligare! Tack din tokhäxa!
2008-03-16

  J A Nicander
Väldigt fyndigt och du lyckas skapa en historia med så väl sammanhållet innehåll, mening och lyster i orden. Hur bra som helst =)
2008-03-16

    sunnanvind
härligt !*L
2008-03-16
  > Nästa text
< Föregående

Lyckohäxan Enediel
Lyckohäxan Enediel

Mina favoriter
tack månen
Du