Vill bara säga att sanningshalten i den här är en bit från 100% Hehe...!
Roar mig på poeters bekostnad
Det var en sån där ljuvlig sommarnatt som det alltid var när man var barn...syrsorna spelade och doften från sjön var fuktig och skön. I famnen hade jag en stor bukett med Blomster som doftade så underbart. Jag visste att Madjori och Iselind skulle vara där och vänta på mig. På långt håll såg jag en lägereld och tänkte att å så bra...nästan framme! Jag fick ändra min färdrikting lite för att komma till elden. Lassemannen fick bära Nattviolen åt mig det började bli lite tungt...så vandrade vi bortåt i natten. Långt borta hörde vi ett fasligt liv...det var någon skrek i högan sky och vi sprang dit det fortaste vi kunde. Prinscess stod på en sten och skrek: Spider! En Spider! Ta bort den!! Ja jag lockade lite på Spidern...visade Blomstrena jag hade i famnen och då kom Spidern springades och dök ner i buketten. Prinscess blev väldigt lättad och hoppade ner från stenen. Så fick hon följa med oss på våran vandring...och hon berättade att alla andra hade gått vilse nånstans...hon visste inte vart och det var en osammanhängande historia som vi inte förstod så mycket av. Jag drog slutsatsen att det var hon själv som hade gått vilse... Tiden höll oss varsamt i våra händer när vi vandrade på våran vilsna väg. Vi passade på att prata lite strunt om några poeter på en internetsida...vansinningt roligt hade vi när vi gjorde små verser om dem och skratten från oss ekade hjärtligt. Blåkulla syntes i fjärran nu. Jag ångrade att jag inte hade betalat min kvastskatt för att gå till de andra var väldigt påfrestande för fötterna...men målet var i sikte nu. Glada skratt ekade från kullen och jag förstod att det var flera som redan var framme. Uppe på kullen satt alla fina vänner och skålade och sjöng med varann...elden var stor och värmde skönt i nattens kyla. Nu visade det sig att det var nästan bara poeter där och häxorna gick att räkna på ena handen. Häxaftonen verkade bli en poesikväll. För att göra allt smidigt och för inte få några ovänner så skrev vi deras namn i kodat format så endast vi visste vilka de var. J.A.S. Tre vackra poeter som rullar fram sina sköna ord O.R.M. Med ord som förtollar i vacker glans och prakt Ja det var vad vi roade oss med bland annat...sen skålade vi och dansade hela natten till solen kikade fram igen. Då plockade vi ihop alla saker och gick i samlad trupp tillbaka hem till cyberspace igen.
Prosa
(Novell)
av
Lyckohäxan Enediel
Läst 991 gånger och applåderad av 25 personer Publicerad 2008-03-16 22:03
|
Nästa text
Föregående Lyckohäxan Enediel |