I skogens vårluftsfamn

morgonkvitter

på en mosstäckt sten i en glänta

av spindelväv och tystnad

Lät jag min hud mottaga solens

vita närande strålar

Jag kände hur min ryggrad öppnades för

att absorbera energierna

från träden

I vila satt jag

min själ fylldes av ny styrka och

promenaden kunde fortgå

Lättade steg

Men en del av mig stannade kvar på

den plats som i solens strålar blivit min

Så enkelt markeras platser i varje medveten

handling

ett avtryck

ur kärlek