du dansade på gatan
och jag tänkte
men sa aldrig
hur vacker du var
då


för vi var nog
aldrig
meant to be
och redan när du
kysste mig
första gången
den där kvällen
på en station
mellan sverige
och världen,
minns du?




redan då
hade jag
hatat sönder
oss två




och vi reste till
london
för att hitta
oss själva och
en framtid
som var uthärdlig
och big ben hann slå
sjuttiotre gånger
innan vi dog
och reste hem
igen
med take away latte
i handen
och
misslyckandet i den andra




jag vet
förlåt
för jag testade varje drog
för jag tog vartenda tåg
endast för att hitta
något




du sa att
jag inte var bra
för dig
inte för mig heller
tänkte jag
men sa inget




och när du gjorde slut
(det var verkligen
oundvikligt
och det var
mitt fel)
sa du aldrig att
det vi hade
var något speciellt
eller att du skulle
sakna mig






allt du sa var
det är fan inte mig
det är fel på -
det är dig