Jag tänker skjuta upp döden, jag har inte tid med den just nu. Bara att förbereda begravningen kommer att ta flera månader. Kistan ska beställas, begravningsstassen sys upp och bårtäcket måste ju specialbeställas. Och dessutom är det kö till den präst jag har valt för liktalet.

Själva dödsögonblicket vill jag naturligtvis välja med omsorg, därför har jag beställt kataloger med olika typer av ögonblick och stunder i alla prisklasser och för alla typer av intressen. Just nu lutar jag åt en värdig död, kanske på orgelpallen mitt i en psalm. Eller under morgonmeditationen i lotusställning. Jag har också varit inne på lite mer udda typer av död och funderat kring såväl nysningsdöden som den lite mer exklusiva gulddöden.

Men min största invändning mot döden just i detta nu, är den tid jag tycker jag behöver lägga ned på att förbereda mina anhöriga på min förestående bortovaro. Jag har helt enkelt inte den tid det tar att avsluta våra relationer på ett bra sätt. Bara det att reda ut den gamla konflikten mellan moster Ellen och mig själv kommer att kräva all tid jag har. Och då har jag inte ens tänkt på att försöka ställa tillrätta de missförstånd som uppkommit runt detta.

Inte heller skulle det kännas bra, att dö innan jag ordnat mina papper, lämnat in alla gamla deklarationer och betalat av alla lånen och sett till att det finns ett litet sparkapital för dem jag lämnar efter mig.

Och städningen. Jag kan bara inte lämna fönsterputsningen. En sådan skam!

Så ni förstår väl att jag helt enkelt måste skjuta upp alltihop till en mer passande tidpunkt. Jag lovar att återkomma när det ser ut att lätta lite i planeringen!

Med vänliga hälsningar