|
|
Minnen, som om någon sliter upp dörren och skriker: NÄSTA, VARSÅGOD
i huset med de blå balkongerna
där mödomen förlorades i källaren
fann de en död kvinna i badkaret
i den lägenhet där du bodde
jag tror det var då du försvann
regnet hade i alla fall slutat falla i ditt hår
vi var inte barn, inte heller vuxna,
som om vi någonsin skulle bli det
kan man ärva uppskurna artärer
jag har kvar jeansjackan, halskedjan
och pessaret som aldrig passade, tack syster Stina
och tack Håkans mamma
för att du berättade så detaljerat och ivrigt
om din grannes död för mig
hur blodfärgat varmt vatten
rann över vita emaljkanter
hur mattan ändrade färg
från vit till mörkrosa
hur gråten kvävdes av män i fosterställning
och hur söner ärver sina mödrars läggning
tack
jag tror det var då du försvann
men jag tycker fortfarande om stilla regn
som faller i håret på dem jag älskar
Övriga genrer
av
katt.inc
Läst 1148 gånger
och
applåderad av 35 personer
Utvald text
Publicerad 2008-03-19 21:50
|
|
|
ej medlem längre
Otrolig text! Älskar den verkligen!
2010-12-15
|
|
|
|
Yrre
Verkligen stark text!
2010-12-15
|
|
|
|
Tea Alex
Suverän text! :) Tack för att du la ut den!
2010-12-14
|
|
|
|
© Birgitta Wäppling
Du berör så man ryser när man läser denna. Det är något naket och utlämnande över raderna, samtidigt som diktjagets minnen serveras precis som de är.
Får komma tillbaka hit och läsa igen.
2009-04-29
|
|
|
|
MeAmmie
Pang rakt i ansiktet! Så jädrans bra skrivet att jag finner ord! Fredens liljor/Ammie
2008-12-07
|
|
|
|
Elin Katten Lo
Jag tycker om denna. Man åker tillbaka i tiden utan att veta om det. Den där barndomen, eller om det var ungdomen. Det var rätt jobbigt alltså. Minnen är också jobbiga, ibland. Jag tycker att minnen kan vakna till liv, liksom som om man behövde en liten nyckel, som öppnar upp - sedan flyter minnena över, öppnar sig och man kommer ihåg varje detalj. Tycker det är så med dina dikter, de väcker mig, på bra sätt och på dåliga sätt. Eller vi kan säga mindre behagliga. Men det är väl när man minns, som man kan se framåt och förändra.
Aj lajk jo. Väry match.
x
2008-07-28
|
|
|
|
Bodil Sandberg
Du kan minsann skriva du..därom är ingen tvekan..fantastiskt snyggt det här..någon av kritikerna nedan lyfte på hatten och så gör jag..och bokmärker..självklarligen!!!!!
2008-06-17
|
|
|
|
Anna Frölander
det finns något ödsligt, något förlorat här i din text, som jag verkligen tycker att du får fram genom att tyngden läggs på minnesbilderna, på de blå ballkongerna, den döda i badkaret, jeansjackan och halskedjan.. Känner en distansiering i orden som gör de två sista raderna så väldigt starka och närvarande, så hoppfulla och levande. De slår till mig med sådan kraft. Tack för detta!
(i rad fyra saknas ett e i lägenhet, en nästintill obetydlig detalj, men ändå)
2008-05-29
|
|
|
|
Kristina Wallbing
Dina bilder kommer tätt, tätt, slag på slag, och träffar mig i magen. Oerhört starkt och läsvärt!
2008-04-12
|
|
|
|
Nina V A
ja det här är mänskliga nyanser
och detaljer som äter sig på djupet,
en historia i sin välskrivna närhet
som andas verklighet och låter oss
förflyttas till hus med blå balkonger
och omkring död i olika former.
\"kan man ärva uppskurna artärer
jag har kvar jeansjackan, halskedjan
och pessaret som aldrig passade, tack syster Sara\"
och hur du avslutar i det som faktiskt
är det drivande - allomfattande
\"jag tycker fortfarande om stilla regn
som faller i håret på dem jag älskar\"
inte är detta \"bara ord\"
nej, långt mycket mer än så
tack!
2008-04-05
|
|
|
|
lodjuret/seglare
hur söner ärver mödrars läggning...
jo det är ju ofta de som uppfostrar
och är fröna till hur sönerna sedan blir mot andra
hur döttrarna blir är mer osäkert
2008-03-27
|
|
|
|
Christer Eriksson
Dessa resor av tid. Hur man åker bakåt sen tillbaka igen och man stämplar in stämplar ut lite senare går till Ica och köper samma grejer som för en vecka sen bara nytt datum. Vi läggs på sophögar, lager på lager Onaka filpaket. Det är vardagen och jag tycker att det är den man rör sig i när man läser din text fast du blandar med större saker men ändå den där tryckande svaga menlösheten. Sedan tycker jag om detaljen i slutraden, de raderna hör liksom inte riktigt ihop med dikten, fast de gör, inte så, men de bryter av något och det överraskar där i trapphuset och jag ser framför mig hur det är målat så där med en bottenfärg och sedan är det liksom påskvättat med svarta prickar och någon har ristat in ”kilroy was here” och allt är för länge sen och den röda lysknappen i källaren där mödisen las bort som ett steg ut i livet. Bra så, K.
2008-03-25
|
|
|
|
devilsangel
Mycket bra skrivet..en absolut läsvärd text
2008-03-20
|
|
|
|
Ronny Berk
en betänkans text med stort läsvärde...intressanta formuleringar om att tycka trots allt...
2008-03-20
|
|
|
|
Lena Renman
Heelt suveränt och dessutom med bland de läsvärda och där den passar. Applåder och bokmärke
Lena
2008-03-20
|
|
|
|
Michaela Dutius
En stark och realistisk skildring i poetisk dräkt
2008-03-20
|
|
|
|
Ulf Lagerholm
men herrejävlar så underbart skrivet!!! vet fan inte åt vicket håll jag ska vända mej (å jag som brukar va rejäl å sansad) den här uppläst på nån poesiafton skulle jag ställa mej upp i givakt inför å applåderat hysteriskt åt, så känsligt, så förbannat väl gestaltat, hualigen säger jag bara, topp alltså!
fan va kul (ja gott då)
mao detta är bara så bra, hattlyft anbefalles
2008-03-20
|
|
|
|
Wrickedgame
Jag håller med Ulla, den är ruskig samtidigt som den är bra. Mycket bra skrivet
2008-03-19
|
|
|
|
KristinaE
mobid men full av innehåll - snyggt skrivet!
2008-03-19
|
|
|
|
Melona
oups, vilka känslor som trillar över mig när jag läser din text
herregud,
riktigt riktigt bra skriven och så stark
applåderar
2008-03-19
|
|
|
|
-Ulla Tilemo-
Så ruskig och så bra - så ruskigt BRA! Applåd
2008-03-19
|
|
|
Nästa text
Föregående
katt.inc
|
