I
vi pratade om kroppar häromdagen
jag såg mig reflekteras i dina nyckelben och jag önskade nog att jag fick bo i dem
det är något i dina andetag som skiljer dig från oss andra
det är något med din koldioxid som förgiftar mig

vi blir mono i tystnaden

II
du ligger tätt intill och giftet sprider sig längs mina lår
jag blir klaustrofobisk bredvid dig det doftar kropp och vi tömmer varandra på osäkerhet, bekräftar varandras nakenhet

det är vettlöst

III
jag låter tankarna förfalla (utgånget datum)

varför smakar du inte som igår?

du hetsåt av min insida då
en konvulsion av välbehag jag ryser i din famn
tiden gick för fort helt plötsligt är det imorgon
vi trevar bakåt men tiden är en rulltrappa neråt
vi vill uppåt men är för långsamma

så vi släpper taget