Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag höll dig bara kär, i hemlighet

Jag saknar dig mycket, när jag känner mig mörk
Men jag är stark som du, precis som en björk
Du är min sköld, emot vatten och vind
Jag längtar nu mer, när jag känner din kind

Att få vara tillsammans med dig, är som att växa i jord
Kan inte leva utan, det vore väl mord?
Jag vill inte gro ensam, utan få näring av dig
Men jag vill snart ha ett svar, även ett ”okej”

Det som svider mest, är att du inte vet
Att när jag är med dig, blir jag en poet
Jag har aldrig sagt som det är, inte ens hur det blir
Väntar på att du, ska markera ditt revir

Jag är hemlig som en skog, av mörkaste ljus
Du är en örn och jag är en mus
Fånga mig, älska mig, skjut mig med gevär
Jag gjorde inget ont, jag höll dig bara kär




Fri vers av David Knutsson
Läst 507 gånger och applåderad av 5 personer
Publicerad 2008-03-20 10:01



Bookmark and Share


  The Stargazer
En fin kärleksförklaring, om än sorgsen. Du rimmar riktigt bra, det känns så ohämmat och har alltid ett fint flyt. Kind/vind kanske inte var det mest orginella jag hört, men meningen med poet-rimmet var hur gulligt som hellst. Och jag håller med Patetpoet om sista stycket - wow, vilket avslut!
2009-09-08

  flyktsoda
Jag känner igen mig i den här. Det är en mycket farlig sak att ha en sådan relation till en annan människa.

Fint enkelt språk och bra rim!
2008-11-01

    Patetpoet
JAG ÄLSKAR SISTA STYCKET!!!! :D
2008-04-24
  > Nästa text
< Föregående

David Knutsson
David Knutsson