Inte långt ifrån sanningen fanns en kvinna som hade en blå själ

och av allt hon gjorde i sitt liv så önskade hon bara väl

små tankar hon sände ut i de stillsamma nätternas luft

hon tände stjärnor åt barnen och lindrade när det var tufft

Just denna dag var från början precis som alla andra dagar

hon sprang omkring bland grästuvorna i alla kohagar

klöverblommor plockades och skulle sedan läggas i fantasin

just de röda klöverblommorna var de som hade mest magi

Med famnen full av dessa magiska små blommor röda

sprang hon vidare mot det land där man pratade med döda

hon rundade raksträckan och skuttade rätt in bland alla

la på dem stora filtar av värme för de började bli kalla

Så satte hon sig ner för att samtala med den ena

sin viskande röst hon släppte fram och la på bena

varsamt och fint den rullade ihop sig och kurrade

somnade precis just där, även om de döda surrade

Det som skilde denna dag från alla de andra var

att denna natten tog inte slut utan hon blev kvar

Så kvinnan sitter fortfarande med sovande röst

och allt för många barn saknar hennes varma tröst...