du sa att du var min vän
härligt sa du
underbart sa du
att vi åter får mötas

du och jag som vänner
du ville ha mitt delande
du ville att jag skulle tycka som dig
du trodde nog att du skulle få en
bundsförvant

men jag hade en annan sanning
jag hade upplevt något annat
jag är jag och du är du
men du har makten
du tillhör familjen
jag är bara jag

din iskyla förlamar mig
du låtsas att jag inte finns
bjuder in andra
du strök mig ur din agenda
jag tyckte inte som du

iskylan ler mig i ansiktet
jag litade på dig
men du svek mig
du som alla andra
men först frågade ni mig

jag sviker ingen
jo, mig själv
iskylan sveper runt mig
ensam går jag vidare

jag som stod för glädjen
jag som alltid älskade och förstod
men försvarade de svaga
ingen får någonsin såra sin nästa

så, en dag står jag där
ensam med iskylans vind
runt min lekamen
sårad och övergiven

inser, att livet är en kamp
inser, att kärlekens tråd är tunn
sårbar och svag

ändå vill jag tro på försoning
nåd och omtanke

ingen återvändo
vägen går vidare
dag för dag

din iskyla är ditt försvar
vet att du är rädd
men jag blir ensam
du använde mig för dina syften

du stänger mig ute
genom din iskyla
du äger makten

jag går sakta vidare
sakta går jag
alla säger du är elak
det hjälper inte mig

sakta går jag vidare
ensam men fri

ville så gärna vara din vän
inget mer
bara en vän
men du svek mig

dina iskalla ögon
fyller mina ögon med tårar
jag inser att jag är maktlös
i detta nu

du vet att du har makten
du vet
jag tänker inte slå tillbaka
du vet det

din iskyla sveper över mig