det är makeup-remover på mitt
tangentbord, lent fukt som pärlar
sig mellan fingrarna och osar salt
och mascaran faller av
tillsammans med tunga droppar
av världens sorgligaste makeup-
remover för baby jag tänker på oss
eller kanske inte på oss, och det
gör ont, och jag tänker på kärlek
hur man kan älska någon utan att
vilja veta av dom och jag behöver
en kram jag behöver en sång jag
behöver en kyss jag behöver dig nu

alla människor har en fribiljett till
världens härligaste plats och om
man reser nu så är man där på
några sekunder, vi ses vid gate 2
med slutdestination dagdröm
vi kan resa ihop
men kommer aldrig fram tillsammans

det finns alltid något mellan våran hud
när vi ligger tätt på varandra och andas
med gemensamma lungor
det är ett avstånd från närhet och jag
vet att jag är en fruktansvärt svår person
alldeles för svår för mitt eget bästa
men du kan få mig så lätt

jag har ingenstans att gå ikväll och
natten är kall, den sänder mina tankar
till dig genom atmosfären och jag undrar
om du känner att jag behöver bli räddad
och att jag behöver bli räddad av dig
men även om du gör det
skulle du inte komma

du har aldrig någonsin knackat på min dörr
och du har aldrig någonsin försökt på riktigt
och jag är en plåga bara för att jag kan
jag vet att jag sällan blir nöjd
att jag kräver för mycket av för lite
att jag pekar på andras fel för att dölja mina

men jag gör inte det med dig
du pekar på mina fel så bra att
polarisen i mig smälter av ilska

jag är inte arg på dig och jag är inte arg på
världen, jag är bara arg på mig själv och att
jag aldrig tycks vara tillräcklig

jag vet att det är komplicerat och att du redan
har fått nog, men jag kan inte sluta älska dig
även om jag försöker så hårt att mina celler
slår knut på sig själv och jag vet att det här
är meningslöst svammel och att om du nu skulle
läsa det så skulle du ändå inte tro ett enda ord

jag vill lägga min kropp i din famn och
kyssa dina läppar utan något annat än
vad jag känner emellan, utan känslan
av att du inte vill ha mig

orden tycks mig så missbrukade
dom är redan massproducerade på våra tungor
och jag kan verkligen inte ge dig den kärleks-
förklaringen som du hoppas på och jag kan inte
svälja alla orden som trycker sig upp ur min
strupe eller dansar i mina fingrar över ett
kladdigt tangentbord (duvet, min
egenproducerade makeup-remover)

du skulle se mig nu med svullet huvud och
röda ögon och stripigt hår som lever sitt
eget liv på min skalle och så skulle du stryka
mig över håret sådär som bara du gör och
ur din mun ska det inte komma några lögner
det ska bara komma vackra sanningar
och ingen jävla dubbelmoral
men jag vet att du och jag bara är en stor
jävla dubbelmoral och vem ska tyda oss nu

det här är äkta
det här är på riktigt
det här är en patetisk text som inte kunde
kännas mer kliché, men kärlek ÄR kliché men
det är inte du och jag och det här är till du
och jag, för det finns inget oss länge

och jag önskar att det fanns ett oss
jag önskar att det kunde vara enkelt
att jag kunde vara lika perfekt som du
trodde från början när du kysste glitter
över hela mig och sa dom där missbrukade
orden och jag hörde sanningen i dom
och jag vet att du var kär då
jag vet det

men någongång slutar man känna
men det händer aldrig mig
jag har nog något fel
något brist på sluta-älska-insulin

och jag vet inte vad jag skriver längre för
orden liksom bara kommer och jag kan inte
sluta tänka på dig och jag vet att den här
veckan kommer vara en evighet och att jag
kommer behöva dig varenda kväll men att
du aldrig kommer finnas där för du kommer
inte tänka på mig alls den här veckan
och när veckan är slut är jag ute ur registret
och du kan gå vidare och

nej

det får du inte

det får du fan inte

HÖR DU DET?

för makeup-remover och tårar kan ta bort
mascara hur lätt som helst, men det finns
inget medel som kommer antingen från
min kropp eller från någon affär inne i stan
som kan ta bort känslorna jag har för dig

duvet dom känslorna som talar om för mig att
fan jennie han vill ju inte ha dig han vill ju inte
han förtjänar ju så jävla mycket bättre och du
vet det din patetiska jävla idiot

men som ändå inte kan låta bli att drunkna i
dina ögon och ditt leende när du ler och dina
händer på mig och dina läppar på mina och nu
låter jag mer patetisk än jag någonsin gjort
och jag kommer ta bort den här texten när jag
publicerat den men fan vad skönt det är att
bara få säga det här

jag älskar ju dig för helvete
och det är inte något jag bara säger
och du vet om det du vet om det

jag önskar bara att min kärlek räckte

men tills dess...
tänker jag sönder mig
fantiserar bort mig själv
och dör litegrann
i dina lockar