Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jag vill inte att du ska kyssa mig längre

I ärlighetens namn, så är jag rädd.

Jag darrar, skakar i hela kroppen och du kan inte tyda mina vibrationer. För varje känsla av välbehag följs av en känsla av saknad. Allt är bra så länge man har den känslan av saknad som får det att pirra i magen, som gör att man längtar efter nästa möte.

Saknaden, däremot, har en tendens att vända sig emot dig i slutet. Det omvandlas och skapar förtvivlan. En saknad som får dig att tveka till möten, och som får dig att darra, för du vet att varje kyss kan vara den sista.

Och du tycks alltid förvånas, över hur nära hans läppar kan komma dig, utan att snudda dina men ändå beröra dig som om självaste Shakespeare skrev sina odödliga noveller om kärlek bortom våran värld om just dig.

(Och du vet att det är just denna brist på kontakt som kommer att få ditt hjärta att brista)

Så jag funderar på att stänga ut dig. Det är inte det att jag inte tror. Jag vill bara inte vänta på att det odödliga, som i shakespeares lyric, ska försvinna någonstans där jag inte får ta del av det...

Vi är alla medvetna om att det finns en tid för allting, en tid som innefattar ett slut, och jag vet bara inte hur länge vår varar. Jag vet inte hur länge jag är villig att vänta, på att brista
av oberördhet

I ärlighetens namn, så är jag rädd

- även för att inte brista -




Fri vers av L.I.E
Läst 485 gånger och applåderad av 13 personer
Publicerad 2008-03-23 19:34



Bookmark and Share


  deb8
Jättehäftig och intensiv text, som liksom klarnar fast jag inte förstår allt. Hettan känns mellan raderna. Passion!
2008-03-23

  Limestoned
Trots att jag inte fattade allt första gången jag läste det så var det fantastiskt andra gången jag läste det.
2008-03-23
  > Nästa text
< Föregående

L.I.E