Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Små skärvor

små skärvor av ett lyckligt liv
jag ska ta dom
limma ihop dom

små skärvor av ett liv
som värker i själen
bara genom att finnas till

små skärvor av ett liv som du levde en annan gång
du får ta dom
limma ihop dom
det är allt du har nu

hon är borta
hon kanske aldrig kommer tillbaka
hon kanske glömmer dig snart
små skärvor av ett lyckligt liv
ligger överallt där du rör dig
skär upp nya sår på din fotsula

det finns inget du kan göra
nu är allting tomt
små skärvor av ett annat liv plockas upp och
limmas ihop
så att du kan läka och sedan gå igen

sen kan du skratta




Fri vers av Gronia
Läst 436 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2008-03-26 21:14



Bookmark and Share


  Anders P VIP
Du fångar en fin känsla av saknad och rasering av något taget för givet i denna dikt.
en liten fundering:
Du skriver jag i början och övergår sedan till att skriva du. är det medvetet? i annat fall föreslår jag att du använder antingen \"du\" eller \"jag\" konsekvent.
2008-04-03

  micke marin
schysst!
Tänker på varför man dröjer kvar där i glasskärvorna så länge.
Beskrivningen av skrattet på slutet är ju precis som man låtsas att det är.
Bra!
2008-03-29
  > Nästa text
< Föregående

Gronia
Gronia