innan solen har gått upp imorgon
kommer jag ha lämnat
bädden jämte dig
i mörkret kysser jag lätt
din panna
och kramar din hand

och när jag ser
hur du i sömnen lägger armen
om kudden som forfarande skulle vara varm
kommer nog tveksamheten återvända

men när jag kastar in nyckeln
i brevinkastet
vet jag att gjort rätt

för,

hur jag än försöker
kan detta rastlösa hjärta aldrig tillhöra dig