det är dagar med slitna skosulor
när duvorna skrapar upp knäna
och vi tappar papperskassar

med steg över kullerstenar
och 55 dagar kvar,
nedräkningar, när
jag tänker att tiden har
aldrig gått så fort
mot slutet

du är en sån man vill sitta med i parken
vid kanalen när alla andra har gått hem
någon som kan viska salta
sommarbrisar i ens öron
och dra fingrarna genom
hemligheterna

allt jag vill är ha dig överallt
vill
lägga din doft på min huvudkudde
plocka ögonfransar
lägga dem i halsgropen när solen aldrig går ner när jorden slutar snurra när du ser på mig
i tankar

din närvaro som brinner i mig

jag vet att du inte är som alla andra
för du har skrynkliga skjortor
i rött och svart och vitt
och låter födelsemärkena på dina kinder
trilla ner i ditt knä då
du skrattar

om jag skulle få ha
dina andetag på flaska,
skulle jag aldrig mer behöva vara
rädd
för att drunkna

55 dagar kvar
jag tappar mina papperskassar