Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Vande mig redan som barn vid att det inte fanns någon tröst att få.....


Utan tröst

Vet inte
ens om jag
visste vad ordet

betydde

t r ö s t

nej det
känner jag
inte igen och

det
var
väl
tur
det


Fri vers av -Ulla Tilemo- VIP
Läst 228 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2008-03-30 20:25



Bookmark and Share

  Bibbi VIP
Jag blir alltid lika bedrövad när jag läser om sånt här.
I varje fall skulle inte barn behöva vara otröstade men egentligen inte vuxna heller.
Jag började verkligen att fundera. Trots att jag inte själv fått så mycket tröst efter livets hårda slag och inte i barndomen heller så önskade jag ändå att jag kunde bli en bättre tröstare.
Hur blir man det tror Du, Du som brukar ha så mycken levnadsvisdom? Viljan finns där liksom behoven av tröstare.
Kan det bli en drivfjäder att försöka ge det vi aldrig fick för att på så vis göra världen bättre, vår lilla vardagsvärld?
2008-03-31

  katt.inc
Mycket berörande och ironiskt. En annorlunda komposition som du gör mycket bra.
2008-03-30
  > Nästa text
< Föregående

-Ulla Tilemo-
-Ulla Tilemo- VIP