kalla februarinätter
står jag inte ut med något mera

elementet är trasigt och jag
ligger och huttrar, förbannar dig
som gav dig av mitt i en helvetes snöstorm

jag som visade dig
hur man vandrar på islagd sjö,
hur man lyssnar på knarret
och känner sig fram med fötterna

som att se
utan att se

kanske var de det
som fick dig gå, du såg
det som inte jag kunde se
men det gör mig inte mindre förbannad

och jag har ringt vaktmästaren
säkert tusen gånger nu
påminnt om att han måste komma
jag har inga raggsockar, dom
snodde du ju med dig
och jag,
jag hatar mina kalla fötter

förtvivlans förbannande
gör mig bara så bitter
att jag inte ens kan sitta i baren
utan jag blir tillsagd att gå

då
inser jag
jag blivit min värsta mardröm
och det tack vare dig

och jag skriker
din jävla skitstövel
att du vågade lämna mig, din
avfallshög! Jag
älskade ju dig
mer än någon annan